Miami Ink

Sitter och tittar på Miami Ink.
Vissa historier de kommer med får mig verkligen att gråta..
Just nu var det en ung grabb som tatuerade in en örn, hans pappa låg i koma, mamman satt bredvid och grät, grabben var stark..
Och jag, jag gråter.. Som så många gånger tidigare!

Är sjukt sugen på en ny tatuering, gjorde en för 3 år sen, men kommer knappt ihåg att jag har den, ser den bara när jag typ kliar mig på benet eller något sånt.

Gillar att det går att gömma den, eller visa den när jag vill.
That's my cup of tea!

Sist jag bodde i Norge ritade jag en streckgubbe en dag, en med ängel liknande utseende, fast med horn..
Det var så jag kände mig då, som en snäll ängel, som var trött på allt "mas" och all skit som fanns runt mig då..
Funderat länge på att låta den sitta på min kropp, men vet inte..

Vill inte göra en ny. bara för att.. Vill att den ska betyda något för mig, att det ska finnas en historia bakom. Nörd! Eller?

Mitt fina smultronstå gjorde jag i Stockholm.
På Sveriges första officella atelje. Doc Forrest kanske du känner igen?
Stället heter Flashfighters och hon som målade på mig heter Aniela!
Galet trevlig, galet duktig!

Tog flyget dit från Gardermoen en höstdag, åkte till Lotta och var nervösare än nödvändigt, hon fick släpa mig från lägenheten ut till Hägersten där studion finns.
Aniela var sen, och jag var beredd att balla ur och dra hem.
Men så kom hon, med ett leende så stort att jag valde att stanna!

Det kittlade så grymt mycket när nålen stack i huden på mig att hon fick stanna flera gånger för att jag fnittrade.. 
Kände att det gjorde ont 2 ggr under timmen jag var där.
men så valde jag kanske ett bra ställe också?!

ska ner dit om 1-2 år igen och fylla i färg, gillar den som den är nu, färgen är alldeles perfekt, inte för stark och absolut inte för svag!

kanske ska bestämma mig om en ny tills dess!?