Fem år har gått

Den 22 februari klockan 13.17 somnade våran hund Nike in.
Den dagen kommer jag aldrig glömma!


Lilleman var sjuk under nästan hela sin tid i livet. 
Som liten fick han epilepsi.

Han var som alla andra djur, mycket speciell. 
Han hade sin favoritplats i soffan, och satt någon där gick han runt bordet,varv på varv och kollade upp i soffan, tills någon flyttade på sig. Då klev han upp som om inget hade hänt, suckade sådär mysigt och la sig.
Jag brukade ligga breve honom, lukta på hans tassar, gosa ner mig i pälsen och pussa honom på nosen!
Myshunden!

Han slet ont med sin sjukdom, hans kramper kom periodvis, i bland kunde han vara utan dem ganska länge. Men så kom ljuden när hans tassar rev mot golvet, då visste vi att han krampade.
Så ingen av oss hemma sov ordentligt på många år, vi lyssnade undermedvetet efter ljudet så vi snabbt kunde komma och hålla i honom. 70 kilo hund är mycket hund såna gånger.
Efter kramperna var han i sin egna lilla värld, han gick alltid ut, travade runt huset, varv, på varv, på varv. Alltid. Han var helt borta, okontakbar.
Var det riktigt illa kunde han riva halva vardagsrummet, han flyttade på soffor,bord och allt som kom i hans väg.
Stackars Nike!
Men han led inte för övrigt, fanns inget fel på honom.

Till slut hade medicinerna han ätit varje dag ställt till det så levern tappade funktion.

Sista dagarna låg han ute i snön, nästan alltid på samma ställe. På gångbanan pappa ordnat runt huset.
Där låg han, och bara tittade..Men svansen orkade med några rörelser då han såg oss, och det är jag tacksam för. Att han blev glad när vi var där.

Vi hade tät kontakt med vet.  under sista dagarna, just för vi visste inte vad som hände.

Kommer ihåg att på kvällen den 21/2 hade jag sån ångest över att det skulle bli en ny dag, för var han inte bättre då skulle vi vara tvungna att ta bort honom,låta prinsen vandra vidare.

Den 22 februari 2oo6 kom, och han var piggare än innan. Han åt 7 skivor skinka som jag omsorgsfullt gav honom. 
Det visade sig vara sista måltiden innan färden upp.
Han kämpade på!

Åkte ner till vet. med honom så de fick övervaka.
Mamma och jag åkte ner till Sunne för att besiktiga hennes bil.
Vet. ringer då och berättar att han haft 2 stora kramper på liten stund, och att han inte kommer orka mera.
Vi ringde pappa och berättade, stackars pappa blev så ledsen. 
Han och Nike var radarparet, de följdes alltid åt.

Vi åkte hemåt igen och mamma släppte av mig hos Nike. Så åkte hon hem och hämtade kameran som jag envisades med att få ha med.
Gick små steg med honom ute, så han skulle få luft, kärlek och chans att göra vad han ville just då.
Hans avföring bestod endast av blod, levern var alltså riktigt dålig, och det fanns inte möjlighet att rädda honom.
Mamma kom ner, pappa hade tagit på sig promenadkläderna och gått rundorna de alltid gick. 
Har aldrig sett min far så ledsen. Det gjorde ont, det lovar jag!

Vi tog de sista bilderna på vår älskade Nike och höll honom hårt, han visste vad som var på gång, för så full av kärlek kan man omöjligt vara vid så svårt sjukdomstillstånd annars.

Vi gick in till rummet där vi skulle vara. Satte mig på golvet hos honom.
Han fick en lugnande spruta, då tvättade han bort min tårar på kinderna innan han la sig ner, han låg i min famn medans han somnade in.
Det var så fridfullt, han var så lugn och fin. 
Älskade Nike!
Klockan 13.17 slutade hans hjärta att slå, och hans genuina själ flög vidare till landet där inte plågor finns.
Satt hos honom en stund, tills mamma sa att vi kanske skulle gå, han var borta.

Närmsta dagarna var ett enda vakuum, ingen av oss pratade, vi bara grät.
Och när man slutat gråta och det verkar gå bra, så bryter man ihop helt utan förvarning.
Räckte med att man satte sig i bilen, och kände att det luktade Nike, så grät vi.
Kuddarna han la huvudet på i soffan lukte så otroligt mycket hund, jag tillät inte mamma att tvätta de förrän efter vår nästa hund, Frodo kom in i huset.
Jag saknade Nike så fruktansvärt mycket, och gör det såklart ännu.
Men jag vet att han har det bra nu!

Och busfröet Frodo livar upp ställningarna. Tror nog de busar till det ibland de två, kan känna lite Nike-fasoner i mellanåt..

Så fina Nike, nu har du varit borta i 5 år. Tiden går fort!
Du är saknad, och kommer alltid vara!
Pappa tänder ljus hos dig sen, blås inte ut det är du snäll!

22/2 -09 i Thailand, tände en lykta till Nike

Nike överst och Frodo. Petter som målat.

 

Det är ett elände

Har under veckan varit bättre än vanligtvis på att följa nyheterna.
Det kan vara den sämsta veckan på väldigt länge!

Den hemskt tragiska båtolyckan i Vietnam där 2 unga tjejer från Karlstad omkom, de hade precis börjat livet utanför skolan. hela livet stod framför dem!
När jag läser nyheterna på aftonbladet nu, ser jag att vietnamesiska myndigheter har erbjudit de drabbade familjerna 6700 kronor i skadestånd.
Vad är det för dåligt skämt?!
Skulle de ynka kronorna ersätta liv? Jag skulle inte ens vilja ha de pengarna! Utbilda hellre någon, som i detta fallet, båtbesättningen! Ursäkta,men nån jävla måtta får det ändå vara på galenskaperna!
Tappade hakan helt när jag läste det..Och sen att det verkar vara ett slarv från besättningen också, de har hållit ventiler öppna, stängt av motorn som vanligtvis röjer undan vatten som kommer in
De har slarvat bort 12 liv! 
Blir så illa till mods, vill vrida vett i dumt folk, men vad tjänar det till?

I Australien lekte några bröder vid en bäck, och plötsligt kommer en krokodil och rycker med sig en 14-årig grabb under ytan,medans de andra bröderna satt hjälplöst och såg på.
Ska man behöva vara med om sånt?
Människor är förvisso rovdjur, och vi har till skillnad från andra djur tillgång till hjälp i form av psykologer, mediciner etc.. Men vad gör det för nytta?



Ett par från Usa är ute och seglar, utanför Omankusten blir de kidnappade av somaliska pirater.
Vad är spännande med att kidnappa folk? Vad njuter de av?
Folk är det värsta slaget som finns, vedervärdiga kryp som skapar krig, ledsamheter och oroligheter!


Danmark har skakats av sanningen där två föräldrar förgripit sig på sina 9 barn.
Ett av barnen har blivit våldtagen av sin far, tvingats äta avföring, ha sex med en häst och sen fått gräva sin egen grav.
De andra 8 barnen har blivit slagna med baseballträ, en kille fick kokande soppa hälld i sin hals av de som kallas föräldrar,målsmän och ansvarstagna.

Det gör så fruktansvärt ont i mig, jag blir äcklad, ilsken och orolig över vart allt barkar i väg.
Hur många lever i misär? Hur många oskyldiga, stackars barn lever i ett helvete medans vi övriga i samhället står bredvid i ovetenskap?
Hur många "föräldrar" njuter av att skada sina barn?

De är oskyldiga små hjältar som inte valt att leva!

Samtidigt ökar statistiken över deprimerade och självmorden stiger..
Undrar vi varför?


Är så ledsen idag, har ingen glöd, inget klös.
Tillägnar mina djupaste tankar till alla er som sörjer, alla er som är utsatta..
Fast jag inte vet vilka ni är


Vi måste tillsammans kämpa för ett samhälle som är värt att leva i,

jag skäms över att vara människa såna här dagar!

Suzanne & Johanna

I morgon åker 2 av mina allra finaste till Aussieland, och kommer inte hem förrän i början av april!
Jag saknar dem redan.

De är väl värda detta äventyret, de jobbar hårt! Mina flickor!

I mitt huvud finns en kalender, där jag kommer kryssa för varje dag som gått, så kommer ni snart hem igen!

Älskar er!

Happy Sunday!

Fy bövelen vad skönt det var att sova i natt! Jobbade kvällen igår så slutade kl 23, sen direkt ner till hotellets fina gym!
Körde 90 minuter med fokus på kondition, bål och armar. Smaskens för mig det!

Känner att motivationen efter all sjukdom börjar krypa fram igen, vilket taggar ännu mera, så...

nu kör vi!

Ignorera mera

Nu ska jag ignorera att mina ögon är inmurade i sovgrus och åka till jobbet!  


Bara så ni vet

Fantastiskt!

Oooo, vilken hemmavecka det har varit!

Rally hela helgen, med tillhörande snöstorm och -25 grader!
Men med rätt folk, snabba bilar och grillad korv kan det inte annat än bra bli!

Resten av dagarna flög förbi, massa lunchträffar, besök åt alla håll, telefonsamtal i timvis, skratt i oändlighet och små rosor på kinderna!
Det är kvalitét!

Nu är jag tillbaka i Norge, igår kväll kom ett äldre par från Usa, de hade bokat rum på ett motell i närheten, men de kunde inte ordna skjuts dit, så de kom till mig, frågade hur långt det var att gå.
Svarade att det tar ca 3 minuter att gå dit, och smack, så föll de för mig och stannade kvar ..ska det va så lätt att få gäster? hmm =)
Blev generad för de öste ros över mig, tillslut började de gå mot hissen,då bägge kommer tillbaka och ännu en gång tar min hand, tackar mig och talar om att sånt bemötande får man inte ofta. Där stod jag, med händerna knytna runt en okänd kvinnas händer, och hade tårar i ögonvrån!
Fantastiska människor, blev så genuint varm i hjärtat av dessa två!

Underbart!

Missbruk

Ett känsligt ämne är missbruk, av alla sorter och grader.
Främst för de som är missbrukare, de förtränger ofta att de lever i ett missbruk.
Familj och närstående till en missbrukare lider så fruktansvärt mycket, de får skiten, de får torka upp den för att sen få den utkastad igen.

Hur mycket ska man som familj/vän finnas,eller rättare sagt: o-finnas?
För några år sedan fick jag nog när det gällde ett slags missbruk hos en närstående,satte foten i golvet så det stod härliga till, sa mitt! var så arg,ledsen och frustrerad att jag grät.
Ställde ett ultimatum, vet inte varför jag gjorde det. ska man göra det? eller ska man dra på sig jackan och ge upp?
personen i fråga höll sig till det jag sa.-för en stund, och jag blev klassad som "dagens hjälte", hon som alltid ställe upp, tog tag  í saker och ting,
Men sen gav den andra parten upp, och fortsatte med sitt bubbel-liv.,
hade inte förväntat mig annat, hade ju inte ens föväntat mig respons av det jag yttrade mig om.
Men sen då?
hur ska man bete sig mot en missbrukare, som förstör för sig själv,sin familj och övriga runtom?
Personen inser INTE hur det ligger till,medans vi andra gråter,frågar oss svarslösa frågor,skakar på huvudet och sucka uppgivet.

Det har gått så långt att de allra närmsta inte orkar längre, och hur gör man då?
Jag orkar inte länge till. i hela mitt pratglada liv har jag funnits för den personen, alltid lyssnat, dygnet runt, året om! för prata, det vill den, Men inte ha hjälpen den söker.

jag är inte insatt i psykologi såppas att jag vet hur man finns.
jag har bara sunt förnuft,empati,sympati och egna meningar.

Men hjälps det?



Orkar inte ha på mig den massiva skydsplåten, orkar inte försvara, älta och fundera.
Min energi är värd andra saker.

Men personen betyder samtidigt mycket, kan inte sluta försvara..

Yrkesval

Sent igår kväll, när mörkret låg som ett svalt täcke över landet, slet jag ont!
  

Eftermiddagens timmar bara sprang i väg, sambo J och jag satt i soffan hela dagen,med datorer,skvallertidningar och allmänt löst prat, det är livet i Norgelandet!

Men som sagt, timmarna rusade och det var dags för mig att svida från myskläderna till arbetskläderna.
Jag lämnade mitt jobb som personlig assistent i augusti i fjol, för att riva nya hinder som hotellreceptionist nattetid, jobbet är fint i all ära, vi har kul, vi lär oss massa saker, träffar underbara människor.
Det enda negativa jag kan hitta är sömnbristen.

Till mitt förra jobb igen, där kunde vi gå runt i stort sett hur vi ville, så länge vi var hela och rena. Dvs, ville jag gå i träningsbyxor så gjorde jag det. (vilket med 97% av dagarna alltid hände)
Nu har vi kostym å grejer, försöka se lite respektabel ut liksom.

Det hör till saken att jag inte orkar lägga smink på kvällen för att se ordentlig ut på natten, dels för att jag inte tycker det är jätte nödvändigt att klischa runt i klet på nätterna när ingen bryr sig (?), dels för att jag är Ögongnuggerskan okrönta drottning!

Kvällen igår var ett otäckt fall, brukar slänga upp håret i en enkel svans.
Men igår... Myntades detta:

Har du rätt jobb när du inte hinner gå på toaletten för att håret ska fixas?
Har du fortfarande rätt jobb när du har en kronisk bad hair day?

Mitt hår var absolut svårtvingat, gick inte att få till så lite som en ynka hästsvans, såg ut som en slätslickad kattrygg!
Och naturligtvis hade jag åkt i från "dust it" hemma..

Det lyckliga är- att jag bryr mig minst i hela världen


egentligen 

Dreaming people

Efter en påse "pågens gifflar" kan vem som helst känna sig lite degig. Men de va sådär kladdmjukt färska,och det vore väl jätte dumt att låta dem ligga nån dag? Eller hur?

Sitter och tänker tillbaka på den harmlösa tiden när man var liten.
Somnade jag i soffan bar pappa in mig till sängen,man var sådär jätte gott trött att man inte förstod att man var i luften förrän resan mellan soffan och sängen nästan var klar.
Så skönt! Inga bekymmer, inga problem utan bara fridfullhet!

Visst får man sakna de tiderna?

- - - -

Fram det kom jag, och hem-det vill jag!
7 to go


And baby when I see that smile, I still miss you!

Deluxe

Nu ska jag sätta mig i bilen,köra isvägen till Norge och en veckas jobb.
Magkatarr,lite ångest och en uns av saknad gör inte att det här känns minsta roligt..

Önska mig lycka till med att komma fram idag!

 

12 e dagen

Tolfte dagen med magkatarr, e'la gôtt enna!

Tur man har kött på benen såna här gånger..Annars vore man väl urmagrad.
En skvätt nyponsoppa eller youghurt om dagen är det magen (eventuellt) mäktar med, börjar faktist bli lite tjatigt!
Värst är nog ändå att nätterna blir så dryga utan sömn..
Ringde iaf vårdcentralen i morse, det är för härligt när sköterskan man pratar med frågar saker på torsbymål "ärru nö kass i magen eller?" haha, underbart! =)

Och bara för att jag för en gångs skull orkat sova nästan hela natten,slog de gröna upp sig innan 06 i morse, otur för mig att de hyllar Jussi Björling på nyhetsmorgon! Såklart en stor person som är värd att hyllas,men attans, tokopera så tidigt på môran är inte bomull för själen!

Idag står lite småfix på agendan, såsom hotellbokande och bilfixande!

Ha en strålande dag alla goa 

Dancin' on my floor

Jag hade rätt-lördan' blev succé!!!!

Oh my God vilken härlig kväll!

Först förfika hos Lars med galna människor, vi skrattade så vi satt dubbelvikta,vilket rövargäng =)
Sen raka vägen till Selma, färden ner var även den fylld av gapflabb, ojoj!
Fullt ös på hotellet, fint uppklädda rockare i deras outfits from the past, och så vi, vanliga dödliga! 

Fullt pådrag på dansgolvet! Träffade på en kompis som jag inte sett på länge, så av med skorna, slänga iväg handväskan för att viga natten åt bugg! Dansade jeflar i min själ! SÅ KUL!!!
Blir bara mer och mer sugen på buggkurs, jive, you name it!

En matefterfest med skratt, fick höra så mycket kul alltså!

Jag ger kvällen 12 av 10 solar!