Situation: Kör bil, i en rondell kommer en polisbil från ett annat håll, kör efter dig. man tänker "jaha, time to drive slowly.." man blöddrar fram i lagliga hastigheter, åker förbi flertalet korsningar där polisen tänkas kunde ha svängt av, men NEJ, den fortsätter bakom dig. för det mesta på galet långt avstånd, för att sen ligga i arslet på dig..sen längre bak, ja du förstår..
Kör nästan olagligt lagligt, och funderar på om man gjort något brott så man borde vara efterlyst, spionerad på, osv..
när man inser att man faktist är så oskyldig som det går att bli, kommer man i stället på hur bilen ser ut.
trasigt ljus fram, glapp i lamporna bak, dåliga stötdämpare, inte 100 % skrapade rutor ( då du knäckte årets 4e isskrapa nyss), när man fastställt dessa punkter, är nerverna på utsidan kroppen, och man nästan sätter på sig handbojjorna själv, ringer ett sista samtal och ber om advokat..
för att kolla om polisen verkligen åker efter dig av anledning, svänger du av på höger sida av vägen, till låt oss säga en rastplats. polisen åker förbi, skiter fullständigt i dig, då är man lycklig, trots att även blinkersen är glapp..
Jäklar, vilken färd vänner, ringde ett nödsamtal när hjärat väl lagt sig i rätt läge igen!
Varför blir man nervös av poliser, fast man vet att man inte gjort ett smack!?
Skulle en polis mot förmodan läsa det här, så är det naturligtvis inte mig själv jag skriver om, inte min bil, inte min tankegång och ABSOLUT inget annat heller för den delen..
peppar peppar! ;)
JO - Jag känner också en "kompis" som varit ute för exakt samma gej faktiskt! ;D
SvaraRadera