Vandrarhem på 2000 talet

Jag är fast i dåtiden, att vissa saker moderniseras är för mig ett mysterium, en omöjlighet och en aning oförståeligt!
Jag utbrister ofta "oj, så modernt", jag verkar, på riktigt, ha fastnat i rymden med ena foten!

Igår var jag på febril jakt efter hotell inför Lidingöloppet, har fått information om att det är en kongress samma helg som vi ska åka dit, och därmed att ALLA hotell i Stockholms innerstad uppbokade enbart till de kostymklädda nissarna, men vad med oss som ska klä oss i svettiga trikåer?!
Vi får ligga på gatan.. Det var jag inställd på igår, satt med luren vid örat i över 2 timmar och ringde alla möjliga hotell runtom i Stockholm. nitlott på vartenda..

Kände mig lite uppgiven! Men idag fortsatte jakten, för just idag kom jag på att det faktist finns vandrarhem. Också!

Och den nöten var väldigt enkel att knäcka, har bokat på 2 olika ställen, så vi löpare (inte dukar) kan komma överens om något bra, ska ringa ett eller två ställen till också, de verkade riktigt bra.

Men nu till ämnet, jag blev ärligt talat paff när jag ringde det första vandrarhemmet och receptionisten började sprätta runt på ett tangentbord, fattar du? En dator! På ett vandrarhem?!
Kollade in deras hemsida under tiden jag pratade med henne, och då höll jag på att svimma, de hade en fin reception, med lobby, med restaurang, med trådlöst internet!
Vart tog tiden vägen då de bokade in gäster med papper och penna? Vart tog tiden vägen då man drog på sängkläder, när det inte ingick i priset?
Har jag varit nedfryst i sisådär tio år och missat allt detta? Jag blir chockad!

Ringde nästa ställe, och där svarade Sveriges piggaste Erik!

E: Hej och välkommen till ***** du pratar med Erik!
M: Hej Erik, jag heter Marie!
E: Men tjena Marie!
M: Hej, hur har du det med rum den ***
E: Ahhaaa, trodde du skulle fråga hur jag hade det, haha

Och i den andan fortsatte samtalet som flöt på i ganska många minuter, vi skrattade och flamsade, drev om hans arbetsplats då jag frågade hur de har det med duschar, eller om man måste slänga sig i sjön. Jaja, det låter skit trist såhär, jag vet, men fy attans vad kul han var!
Blev lite kär i honom, i smyg då såklart!
(men han frågade om han möjligtvis fick ta mitt nummer, det hade absolut inget med bokningen att göra, det är jag säker på)

Nåväl, Erik alltså.. När jag lagt på med honom letade jag vidare, hittade ett som verkade snäppet bättre, frukost ingick..Men tror nog jag håller mig till Erik och hans ställe. Bara för att han var han!